Fågel Fenix

Man kan snacka om vunna eller tappade poäng. Skiter ärligt talat i vilket. Gårdagens pinne var en mönsterbrytare. Helt plötsligt, likt Fågel Fenix, lyckades vi stämpla in och bocka av alla viktiga parametrar som hjärta, attityd, arbetsmoral och stolthet. Resultatet var ett pånyttfött lag där man spelar för varandra i alla lägen utan personliga agendor. Brukar inte hålla på att hissa enskilda insatser, men gör ett par undantag (även om det noga understrykas att alla gjorde väldigt bra ifrån sig).

Snacka om drömdebut a´la Buster (när dessutom första skottet satt) för Sebastian Gafvelin! Älskar jobbetiken hos den här killen. Han använder sina kilon på ett ruskigt effektivt sätt. Och sprider positiv energi runt omkring sig. Men kom inte och jiddra att killen är en frälsare eller dra till med simpla analyser som att ”tänk om han anslutit lite tidigare på säsongen”. Låt Sebbe bara vara och lira. Nothing more, nothing less.

Emil ”Zäta” Zetterberg personifierade vår uppoffrande ”en för alla, alla för en-attityd” i så gott som varje byte. Nynäshamnsgossen fick dessutom både öppna och avsluta vår målproduktion. Det sistnämnda short handed - ensam och omringad av hela motståndarlaget, typ. Skiten skulle liksom bara in.

Nu gäller det att fortsätta med goda vanor. Tisdagsträningen är precis lika viktig som matchen mot serieledarna i söndags. Onsdagsträningen är ännu betydelsefullare än tisdagsditot för att inte tala om torsdagens övningar som måste vara i absolut topp. Och fortsätter vi rulla på så hela vägen fram till nästa fajt som är mot Odelberg borta så är grunden lagd för en ny bra prestation. Det evenemanget som i sin tur är pretty fuckin´ far från konfetti och jubel, spelarintron på storbild, puls på läktaren, rivalitet och underdogs som vs TT… Ja, ni fattar galoppen va?

Det gäller att ta fram gårdagens känsla om och om igen. In i skiten dag ut och dag in. Och gör man det så har man fattat prylen. Och har man fattar prylen så börjar det hända bra grejer. Och när det börjar hända bra grejer så kan man börja förvänta sig framgång. Då har man förtjänat rätten till det.

*

Imponeras fortsatt av TT. Man hittar vägar att vinna eller till att ta poäng trots att man kanske inte lirar på topp. En mental styrka. Och så vinner man serier och titlar. Visserligen räddades man av powerplay efter ett par väldigt tveksamma utvisningar igår, men det tillhör liksom också ett gäng som är on the roll.

Igår hade gästerna i Benjamin Löfdahl en keeper som fullkomligen stod på huvet och motade kakor. Jag var beredd att sträcka upp händerna vid ett flertal tillfällen när vi bokstavligen bombarderade hans balja sönder och samman. Lägg därtill det smarta coachdraget att sätta ihop André Parnéus och Jonas Dahmén i samma backpar i den tredje akten. Lysande tilltag då detta kom att ändra matchbilden helt och hållet.

Däremot håller man, enligt mitt sätt att se det, inte för SSL. Återstår att se hur ledningen ser på den troligtvis kommande andra sejouren i finrummet. Hoppas man lärt sig av tidigare erfarenheter då det krävs påfyllning av ytterligare spetskompetens för att man inte ska åka jojo igen.

*

Sverige vann för övrigt bronspengen i bandy-VM efter 14-3 (!) mot Kazakstan. Hm, det verkar finnas andra idrotter än innebandy där man borde ifrågasätta bredden på världstoppen.

*

Ikväll sitter man klistrad framför burken och spanar Falun vs Storvreta. Gissar att Thomas "Brolle" Brottman är taggad.

Kryddar det med en egenkockad wurrestrogga med ris. Mumma. Hoppas att fajten blir lika bra som middagen...


Med doft av plast,

Mika


Dagarna du minns

Startar lördagmorgonen med en stor, stark balja kaffe. Det behövs, eftersom den yngsta dotterns hosta hållit en vaken stora delar av natten. Ingen synd om mig. Det är henne jag lider med. Det finns liksom inte så mycket att ta av på de där späda kropparna.

Blickar ut genom köksfönstret. Funderar. Smider planer för dagen. Ser grannens svarta katt lägga ytterligare en turd denna rekordlånga vinter i snön framför för min entré samtidigt som kaffeklunkarna sprider såväl värme som energi in i innandömet.

Tänker på det senaste året. Allt som hänt. Livet som fick en lustig vändning som jag inte var beredd på. Repat mig så sakteliga även om det tagit sin tid. Främst tack vare vännerna som ställt upp i 190, rain or shine.

Kommer att tänka på resereklamen med Mads Mikkelsen som vävas i TV för närvarande. Vad är det han säger? ”Livet är inte de dagarna som passerar. Det är de dagarna du minns”.

Well put.
Låt oss göra den här dagen till en av dem.


Med doft av plast,

Mika

En elak s.o.b

En veckas tystnad. Sticker inte under stolen med att den senaste tiden varit jobbig ur flera aspekter. Innebandyn har sin beskärda del i det. En febrig dotter likaså. Man tappar lätt energi och går ner sig mentalt. Inte ens de senaste dagarnas klart lysande sol har förmått att få en på gladare humör. Så är det ibland. 

*

Henrik ”Nisse” Nilsson lämnar dessvärre oss. Ljusdalssonen har haft en tyngre säsong. Det har inte lossnat av nån anledning och då tappar man lätt självförtroendet till slut. Sånt händer tyvärr ibland och vad det beror på är svårt att peka på. Nu hoppas jag att han hittar tillbaka i Duvbo igen.

*

Vi har dock fått ett tillskott i Sebastian Gafvelin (yngre bror till Jonas som numera coachar Caperiotäby). Det ska bli kul att stifta bekantskap i denna yngling som lånats in från AIK resten av säsongen. Tycker att han inlett sin sejour hos oss på ett väldigt positivt sätt.

*

På söndag möter vi seriesuveränen Tyresö Trollbäcken hemma i Södervärn. Det är en rolig match, inte minst för mig själv då jag har motståndarklubben som min moderklubb. Det känns såklart alltid speciellt att möta just den klubben.

Utan att det ska uppfattas som rövslickeri så imponeras jag av TT:s stabilitet i vinter. Nye coachen Viktor Matsenius har blåst liv i laget trots att man tappade några viktiga pjäser som Victor Ferraresi  inför säsongen. Serieledarnas största asset är försvarsspelet kryddat med spetskompetens hos spelare som André Parneus, Linus Näsman och Martin Rustas. Sen har man tillgång till lojala kulturbärare som Ola Jonsson och Per Björk. Herrar som alltid gör jobbet oavsett tidpunkt på dygnet.

All in all så blir det utan tvekan en tuff nöt för oss på söndag. No doubt. Men å andra sidan så spelar vi ju helt utan press vilket garanterat är en ännu jobbigare faktor för gästerna.

*

Byggprojektet börjar bära frukt. Nu är det kaklat och klinkrat. Snart så. Det nalkas det premiärbastu. Jippikajee!



*

Den här tjejen har en vilja av stål. Känner ingen som lägger ner mer i sina förberedelser än Maria. Såtillvida full av beundran och också en av de personer som jag verkligen unnar att få lyfta SM-bucklan en vacker dag.

*
 
Finner styrka i HBO:s sanslöst grymma hockeydokumentär om Capitals och Penguins och de båda lagens förberedelser inför Winter Classic. För den som är intresserad så finns de sökbara på YouTube.

*

För övrigt. Washingtons head coach Bruce Boudreau är en elak s.o.b…   

*

Dessutom. Mina personal shoppers E och S är uppe i Storstan för att shoppa jeans till mig. Vad tycks?



Till sist. Trevlig helg!

Med doft av plast,

Mika

TGIF

Världens för närvarande bästa damkeeper heter Liisa Kokkonen och spelar för Endre. Det hävdar jag. Subjektivt? You bet.

Häromdagen var hon med på vår träning och jag imponeras fortsatt för hennes seriositet och inställning. Nu är hon dessutom återigen, och såklart helt korrekt, uttagen i det finska landslaget till Finnkampen. Hennes fortsatta utveckling ska bli häftig att följa. That girl is going to places.

*

Flipp och flopp i Handbolls-VM. Sverige agerade som blöta grönsaker vs Argentina för att sedan studsa tillbaka och uppträda heroiskt vs Polen. Bara inom idrott.

Och stämningen i Scandinavium var nåt i hästväg igår. Rena rama fanatismen a´la Kroatien! Ballt.

*

Imorgon blir det tur och retur fakirbåt. Första skutan upp och sista hem. Överhängande risk för att man är helt trasig på söndag. Snacka om glamourliv, eh?

*

Totalsåld av Air Jordan-reklamserien som kallas för ”Become Legendary”. Det finns ett tiotal av dem på You Tube. Alla osannolikt grymma för en sån som mig som fullständigt knarkar amerikansk idrottskultur i allmänhet och min husgud Michael Jordan i synnerhet.

Och textrader som nedan ger mig the chills:

If you want to be the best. Be a legend on your team. Dominate your opponents.

You got to go out in the work day in and out. Make sacrifices. Do the extra two, three reps. Run the extra mile. Eat the right food
 when you want Mickey D´s. Give up the partying. Stop the drinking. Go out with intensity on every workout, every game.

You got to put in the work January to December to be where you ought to be - to be the best!


*

Med de orden tar vi helg.

*

Med doft av plast,

Mika



En speciell plats i mitt hjärta

Se där, se där! Verkar vara en ny pandemi på gång i innebandy-Sverige. Undrar om alla spelare i motståndarlaget spelar med tillåtna skosulor på lördag? Man kanske ska begära kontroll… För det måste ju vara fusk ifall de har bättre grepp på parketten än oss.

Sorry. Sade ju att jag skulle droppa detta, men kunde inte låta bli. Det var smashläge. 

*

Och apropå. Motståndet på lördag stavas till Handen. Statistiskt en ruskigt svår nöt att knäcka speciellt i Torvallahallen. Dessutom har de ju sin egen speciella go-to-guy i Patrik Andersson som jag nämnt med stor respekt vid flertalet tillfällen på dessa sidor.

Matchen sänds återigen på webben i form av IBK-TV. Klubben bjuder dessutom till mat och mingel på en av Visbys krogar där man också storbildsvisar drabbningen. En tradition sedan nåt år tillbaka att göra just såhär och bjuda på mervärde för samarbetspartners.

Som kuriosa kan jag också upplysa om att lilla L får äntligen hänga med på en bortafajt . Storasystern har ju rest land och rike runt i turnébussarna sedan länge, men nu är det äntligen lillsyrrans tur. Som hon väntat på denna stund. Stolt som en tupp. Jultomten släng dig i väggen! Laddad är bara förnamnet. På gränsen till övertänd är mer korrekt…

Många faktorer som gör att man gör bäst i att prestera om man vill ha hälsan i behåll…

*

Nu har man förhoppningsvis gjutit lite olja på vågarna.

*

En ny hjälte i min bok. Vilken öppningsmonolog! Garvade så tårarna rann vid skrivbordet på kontoret. Så skulle man hålla tal vid publika tillställningar. Snacka om icebreaker! Undrar om man skulle få så många bröllopsinbjudningar efter det första framträdandet?

*

Bjussar på en liten statuskoll på bygget:



*

SVT gjorde en intressant undersökning av att så få invandrare spelar innebandy. Man använde sig av Balrog som ett exempel då man representerar, det mångkulturella miljonprojektsområdet, Norsborg.  Underbart att se och höra Sarwar Khan, en av demonernas härliga eldsjälar, i inslaget. Hela familjen Khan är en stor del av Botkyrkaklubben och de har en speciell plats i mitt hjärta.

Däremot tyckte jag det var konstigt att man svarade att man inte hade en enda spelare med invandrarbakgrund i representationslaget. Räknas inte Markus Palokangas?


Med doft av plast,

Mika


En sängvätares bekännelser

Skitkul med respons på inlägget igår. Ämnet berörde. Det märktes även på besökssiffrorna. Droppar caset hädanefter, men vill bara avslutningsvis betona att jag alla dagar i veckan vill stå för fair play.

Har därmed svårt att ta till mig av att man skulle vara en fuskare om man spelar med för mycket vinkel. De som kan sin innebandy vet att det knappast är till fördel att spela med en bananböj på sin sticka. I min värld är denna regel ungefär lika fjantig som att man ska ha instoppade tröjor och uppdragna strumpor. Dessutom vet jag hur mycket det mixtras med målvaktsutrustningar samt hur det blandas mellan olika fabrikanters skaft och blad. Nåt som också skulle rendera i orimligt hårda straff inom denna sport…

*

Jerker Lundgren gjorde en succéartad comeback i Pixbo i söndags. Redan efter knappt en minut hade bågarnas okrönte konung slaskat in en balja troligtvis genom sin patenterade dragare. Samme Lundgren sköt oss i sank i SM-finalen för åtta år sen.  Den där matchen som man än idag drömmer mardrömmar om… Träffade Jerka i samband med VM nu senast. Rakt igenom en störtskön lirare!

*

Kikade på Handbolls-VM igår med gode vännen E. Vi utsåg våra favvisar i blågult. E valde försvarsbjässen Tobias Karlsson och jag slog mynt om Dalibor Doder. Alltid gillat den snubben. Lite handbollslandslagets Zlatan liksom. Gör alltid det oväntade. Finurlig. Cool. Kul att kika på.

Däremot insåg jag att jag skulle ha varit pretty fuckin´ far från Doder i spelstil om jag nu fortsatt lira handboll. Den korta karriären avslutades när jag insåg att mina utvecklingsmöjligheter som högerhänt högersexa var ganska begränsade. Tror inte att coachen riktigt såg några tillräckliga kvalitéer i en då 10-11-årig finnspanjack…

*

Beträffande byggprojektet hemmavid så har det nu flytspacklats. Dessutom har jag valt ut kakel, klinkers, handfat, komod, badrumsspegel och duschhörna. Inspirationen till inredning och design har jag hämtat hos Maria. Om sisådär två och en halvvecka ska det premiärbastas.

*

Nu bygger man broar på innebandy-Gotland. Tror att man är som Hans Chrunak. Rubriksättarna verkar nämligen älskar mig. Faktum är dock att jag står för varje ord i denna artikel. Däremot önskar jag inget hellre än att nåt av öns alla klubbar ska göra nåt radikalt och gör en satsning uppåt. Undertecknad bidrar mer än gärna om jag bara kan vara till nytta.

*

Avslutar med Niklas Wikegårds dräpare från Idrottsgalan igår:
"Det är bara sängvätare och vänsterhänta som spelar innebandy"


Med doft av plast,

Mika


Lättnad

Skönt att sätta stopp för blödningen i och med vinsten i lördags. Det var en typisk fajt i Södervärn. Bortalaget backade hem, drog ned tempot och satsade på kontringar. Bollinnehavet var väl i det närmaste 70-30 till vår favör och skottstatistiken var väl nåt i den stilen också. Sandåkern spelade med ett stort hjärta och offrade sig hänsynslöst för varandra. Man fick spelet dit man ville. Jag var beredd på att skriva stora hyllningstal till motståndarna tills…  

… Deras coacher begick ett rejält etiskt övertramp när man fick för sig att begära mätning på vinkeln på en av våra klubbor. Visserligen är detta en regel och såna är till för att följas, men det finns skrivna och oskrivna sådana inom alla idrotter. Det här är just en sådan i innebandy.

Undertecknad har varit engagerad i den här sporten förmodligen längre än Sandåkerns coacher varit det tillsammans. Visserligen förstår jag att våra motståndare som ligger pyrt till i tabellen behöver desperat hitta vägar för att vinna. Men inte ens det kan försvara detta tilltag. Det finns nämligen gränser.

Jag skulle aldrig ha mage att ta till såna tvivelaktiga grepp. Inte ens om det handlade om en avgörande slutspels- eller kvalmatch, Inte heller i en SM- eller VM-final. Att vinna fördelar av nåt sånt finns bara inte på världskartan. Tänk att bli ihågkommen som coachen som begärde mätning för att därigenom vända ett underläge? Pinsamt skulle bara vara förnamnet. Senast jag blev utsatt för nåt liknande var väl i nån junisfajt för sisådär tjugotalet år sen när testosteronstinna och finniga fjunisar inte förstod bättre.

Need to tell att jag tappade respekten fullständigt för kollegorna i motståndarbåset? Tror i och för sig även att deras egna spelare gjorde detsamma. Plus att man gjorde bort sig rejält inför den glädjande nog stora publiken i Södervärn.

Nåja. On the high note kan vi konstatera att Cap kom ut stor och visade vägen. Hans fyra baljor täppte förhoppningsvis truten på alla belackare som ifrågasatt hans kompetens. Dessutom gläds jag med debuterande keepern, Max Adsjö, som fick inleda sin allsvenska bana med en vinst.

Det här krävde nog sin egen blogg.


Med doft av plast,

Mika

Den melankoliske grubblaren

Renoveringen och bygget rullar på. Efter ett par dagars slit så har hantverkarna rivit ut det gamla. Det kanske är på sin plats att erkänna att jag inte tillför mycket annat till detta projekt än plånbok och hejarop. Man ska göra det man är bra på, eller hur? Och mina skills räcker dessvärre inte till så mycket mer än så. Svårt att tro att man egentligen är utbildad till undertaksmontör back in the days…



*

Endrebruttorna Emma Järlö och Eva Didriksson är uttagna i blågult igen. Så jäkla roligt! Och i Emmas fall blir jag extra glad för att hon blir uppmärksammad och belönad. Så som hon gått framåt de senaste säsongerna!

*

Man brukar säga att katten har nio liv. Gällande min gamla klubb Balrog så tror jag att de har uppemot 13… Blir därmed inte förvånad ifall de grejar biffen även till våren. Rehiring av Bruno Lundberg ökar i alla fall sannolikheten för ett nytt kontrakt.

*

Läste dessutom att Pixbocoachen Vidar Jonsson lämnar sitt uppdrag efter säsongen. Gillar Vidar som gjort ett bra jobb i Mölnlyckeklubben.  Förstår också hans dilemma med familjen i Helsingborg. Det där pusslet är viktigt. Ta det från en som vet en del om konsekvenserna av pundiga prioriteringar.

*

Det här tycker jag är riktigt stort. Nu hoppas jag att det svenska damlandslaget uppmärksammas på samma sätt på Idrottsgalan. Dock svårt att tro att det kommer att hända utan att måla fan på väggen…

*

Håller tydligen på att bli ”smyghallänning”. Inte nog med att man creddar Warberg i tid och otid samt att Cap och ex-Cap tillbringat i princip hela sin seniortid där. Finner dessutom Mathias “Bult” Larssons blogg ruskigt bra. Rappt och fyndigt flow i texterna.

*

Spontanshoppade två kavajer på lunchen. Vad är det som händer med mig nuförtiden?

*

“Sometimes it's like someone took a knife baby
Edgy and dull and cut a six-inch valley
Through the middle of my skull

At night I wake up with the sheets soaking wet
And a freight train running through the
Middle of my head”

Grubblar en hel del just nu. The Boss fick äran beskriva den melankoliska känslan.

*

För övrigt är ”River en vacker dröm” med Håkan Hellström en fullständigt briljant låt. Det är min gode vän M som indoktrinerat mig... 


Med doft av plast,

Mika


Äckligt stabilt Warberg

Såg TV-fajten igår tillsammans med Cap´s familj i deras soffa. Kul med lite sidotugg med insideinblick i den halländska storklubben. Alla lag har ju sina egenheter inte minst Warberg. Och matchen var dessutom precis så bra som man på förhand hade velat hoppas på. Det är ju inte alltid det blir så när stora giganter drabbar samman, men sista tio var det riktig rock´n roll!

Gissar att Stefan ”Bagarn” Smedberg var hyfsat nöjd med sitt coachdrag. Snacka om omedelbar utdelning efter timeouten. Ren jackpot. Läckert.

För övrigt så ser Warberg äckligt stabila ut. Tretton raka nu. En självklar title contender nere i Malmö i april som vanligt.

Ett litet axplock av godis från matchen:

- Peter Sjögrens målvaktsspel var så där bländande som för ett par vintrar sedan
- Adam Brobakken spelar med en otrolig pondus och tagit flera kliv på utvecklingsstegen denna sässe
- Gläds med Ricard Norman som aldrig gav upp trots sitt skadehelvete
- Conny Vesterlund fortsätter att leverera sköna uttryck (nästan som att lyssna på en annans tugg, men än har Conny en bit kvar som tur är)
- Koffe Kranberg var i min mening den som ville mest och bäst i bortalaget

*

Måste också passa på att credda Endre igen. Grymt starkt att spöa Täby på Tibblehallens parkett i lördags trots fortsatt desarmerad trupp. Jag är ohyggligt imponerad av gotländskornas vilja och inställning.

*

På tal om lokalpatriotism så lyfter jag även på hatten åt såväl Visby Ladies (dambasket) som Visby Roma (hockey). Båda klubbarna går som tåget. Skitskoj.

*

Det är väl bara vi som är det svarta fåret för närvarande beträffande ”öjns” representationslag. Mindre skoj så klart.

Men. Ikväll är det dags att stämpla in igen. Det nalkas hemmafajt (vs Sandåkern) i underbara Södervärn till lördag. En match som framstår som oerhört viktig med tanke på att vi måste se oss bakåt för att säkra nytt kontrakt i Allsvenskan.

*

Bygget av bastu med tillhörande renovering av badrum har äntligen dragit igång. Kommer, som jag nämnt tidigare, att dokumentera förvandlingsprocessen här på bloggen.

Nedan en titt på hur det hela såg "before".
 

*

Till sist vill jag bara påpeka att jag vill tillbaka till värmen igen…

…och att strofen ”You bleed just to know your alive” från Goo Goo Dolls´ Iris är bland de mäktigaste som skrivits…

Med doft av plast,

Mika


Mötte det nya året i flipflops

Första dagen tillbaka i vardagen. Segt och lojt. Det är med en kraftansträngning som man försöker ta tag i bitarna. Åter i verkligheten. No doubt.

*

Matchen igår har jag redan glömt. Uppsala var bättre än oss och de förtjänade att vinna. Ibland behöver man inte säga mer än så. Har sagt det förr, men upprepar det gärna igen. Gillar Uppsalas sätt att lira. De har ett offensivt mindset till det man håller på med och sånt ska premieras tycker jag.

Vi hade våra chanser i den här fajten, helt klart. Och vi var med hela vägen, men som så många gånger tidigare denna säsong så slarvar vi bort möjligheten till poäng mycket pga lite för enkla misstag i försvaret. Läropengar och nya tag, I guess…

Sällan man nämner nåt om domarna, men igår förtjänar Anders Fredriksson och Mårten Hanold höga betyg för sin insats. Grym insats rakt igenom. Bra surr, glimten i ögat och rätt nivå bidrog till skön stämning. Bra jobbat boys!

*

Desto roligare är det att minnas tillbaka till besöket hos farsgubben och mina syskon i Spanien. Jag och småchipparna tog ju en kärra från Visby och gottade oss i 25-gradig värme därnere under en vecka. Dessutom kunde jag för första gången fira tolvslaget på nyår i shorts och flipflops. Bara en sån sak!

Veckan flög verkligen förbi (alltid hävdat att sju dagar är för kort för charter och 14 oftast för långt medan tio vore ju perfekt). På dagarna handlade det om sol, bad och bus och på kvällarna om kvalitetshäng hos familjen med utsökta kulinariska upplevelser som följd.



En av kvällarna trotsade vi detta upplägg och vågade oss att prova nån turistfälla som lockade med en buffet. Det gjorde man då inte ostraffat! Montezumas Hämnd slog ned som en bomb på natten som sedan fick tillbringas på hotellmuggen. Dagen därpå gick kosan direkt mot ett apotek för att rädda det utlovade besöket på ett gigantiskt vattenland. Låt oss säga så här att spanska droger kom till undsättning som the life saver. Mindre roligt var att minstingen förkunnade högt och tydligt för hela poolområdet (som innehöll en hel del svenskar) att ”pappa minsann hade bajsat löst inatt”…


Med doft av…?

Mika

It´s my job to know

Först av allt. Gotta give cred where the cred is due.

Mika, Mihu, Mihulino, El Rey, Tölskäs Maradona, Superhjälten från Vaajakoski (ja, kärt barn har många namn) Kohonen har nått ännu en milstolpe. 500 assistpoäng i SSL! Smaka på den. Tungt är bara förnamnet. Megagrattis till innebandyvärldens ödmjukaste superstar!

Och jag håller med Matte Samuelsson i dennes hyllning till tjugonian:
- Mika är jämnt bra, bäst på träningarna och bäst på matcherna. Det är sådan han är.

Kommer osökt att tänka på ett av många klokheter som en av mina husgudar sagt:
"I play to win whether during practice or a real game. And I will not let anything get in the way of me and my competitive enthusiasm to win."

*

Allsvenskan tar nu julledigt. Ett litet bokslut med tillhörande personlig analys är väl på sin plats.

Gratulerar TT till vintermästare! Starkt jobbat av Viktor Matsenius mannar som lagt grunden till ett återtåg till SSL genom deras nästintill patenterade försvarsspel. Nu är det visserligen många om budet däruppe och jag tror att såväl Järfälla, Uppsala som Älvsjö vill ha ett ord med i den där leken. Där bakom skuggar vi, Hagunda och Granlo. Det är ruskigt tajt och borgar för en spännande vårsässe.

Hässelby, Odelberg och Sandåkern sladdar programenligt och får dessvärre kriga för ett nytt kontrakt.

Seriens odiskutabla MVP`s så här långt är duon Patrik Schantz och Patrik Andersson. Tillsammans står de för ofattbara 87% av målproduktionen för sitt Handen. Sagt det förr, men det tål att upprepas. Andersson är för bra för att inte lira i SSL.

Det är även anmärkningsvärt att 10:e placerade Odelberg har hela tre (!) spelare med i poängligans topp sju.

Inget ont om Stockholmslagen i denna serie, men undertecknad skulle mer än gärna önska att ett gäng som Granlo skulle få vinna promotion. Utan att ha nån insyn i den klubbens organisation eller ekonomi så känns bara intresset i Sundsvall som den kanske största parametern för att den klubben borde få ta steget upp i finrummet.  Jag blev oerhört imponerad av hur väl de hade paketerat sin produkt. Medelpadingarna skulle definitivt vara en tillgång i SSL.

Ser jag till egenskaper som spelkvalitet och spelskicklighet så bör förstaplatsen vikas åt Uppsala. De spelar just den typen av innebandy som jag gillar. Offensivt tänk, snabbt bolltempo och mycket fart. Modernt. Snyggt.

Därefter gillar jag Älvsjös systematik från 2-1-2 till 1-2-2 a´la U19. Ett ganska avancerat spel som kräver att lagdelarna både känner och litar på varandra. Det märks att man fått jobba intakt och ostört med i princip samma spelarmaterial oerhört länge. Och sånt ger resultat in the long run.

Nedan mina picks till höstens lag (utan att blanda in eventuella spelare från Visby IBK).

Målvakt:          
Jonas Örnefalk, Älvsjö
Ett jäkla skönt engagemang i baljan och kom dessutom ut stor i kritiska lägen mot oss.

Backar:             
Daniel Schmidt, Järfälla
Elegant back som nästa sässe återfinns där han hör hemma, dvs. i SSL.

Kevin Lieback Asp, Älvsjö
Nästa generations monsterbackar. En ny Rasmus Sundstedt if you ask me.

Center:
Martin Rustas, TT
Hög lägsta nivå. Pålitlig, stabil, smart. En center i min smak.

Forwards:
Clas Englund, Uppsala
I hysterisk sniperstim mot oss. Har näsa för målchanser och en bra direktare.
 
Patrik Andersson, Handen
Seriens absoluta suverän alla kategorier. Största gåtan är dock varför han spelar i Allsvenskan.

*

Klipper in en bild från morgonens mysfrulle med mina chicks. De är sååååå förväntansfulla och spända så här dan före dan.



*

Till sist. Var bara tvungen att damma av den här reklamklassikern för Stryket. Månne firmans bästa ever?


Med doft av plast,

Mika

Bragden i Sundsvall

Slitna hjältar på väg i buss till Nynäshamn efter en hotellövernattning i Bromma på vägen hem från Sundsvall. Kattis the chaffis har styrt oss skickligt igenom slippriga vintervägar både på upp- och nervägen. En del har nu hoppat av längs vägen för att fira jul hos sina familjer på diverse orter i Svennelandet. Vi ”gotlänningar” är dock intakta.

*

Matchen igår är inget annat än en bragd. Förutsättningarna som vi hade inför fajten, som jag berättade om tidigare, var knappast optimala. Dessutom var vi tvungna att resa oss efter underlägen rakt igenom hela matchen mot ett hemmalag som uppträdde med stort självförtroende.

Efter slutsignalen kunde jag för Andreas konstatera att den här segern var en av de absolut roligaste nånsin. Det var så underbart att se när grabbarna verkligen gav sitt allt på parkettgolvet och spelade med ett stort pumpande hjärta. Just sånt som jag tidigare kritiserat spelarna för att de visat för lite av. Vi slet och vi krigade. Och vi tog skitjobbet för varandra hela tiden. Det var ren njutning att se. Gåshud och allt det där.

För att citera min gode vän Thomas ”Brolle” Brottman på frågan varför han vunnit så mycket.
- Jag har täckt mycket skott.

Ungefär så enkelt är det egentligen. Och igår gjorde vi just såna enkla saker hela tiden. Därför besegrade vi inte bara Granlo inför deras härliga hemmapublik utan också oss själva.

*

I mina ögon är Granlo är ett jäkligt bra lag. Magnus Näsman är en jäkligt bra coach. Tycker dessutom att en idrottsstad som Sundsvall med det intresset som finns för innebandy är definitivt värda att ha ett lag i SSL.

*

På tal om Brolle så tror jag att han myser lite extra gott efter att ha spöat AIK (i vilken tur i ordningen vet jag inte) igår. Hoppas och tror att han, Mihu och Hannes får fart på Storvreta efter jul.

*

Missar dessvärre Endres hemmafajt vs Täby i eftermiddag, eftersom man då guppar på Östersjön. Gotländskorna befinner sig också lite i limbo med deras skadehelvete som bara blir värre och värre. Det är knappt så att de fick ihop två linor till den här matchen. Men. Kunde vi så kan ju Endre.

*

En komisk iakttagelse från Sundsvalls eminenta sporthall igår. Hallen är ju som bekant även hemmaborg för basketlaget Dragons. På ena kortsidan hänger tre banderoller. En är naturligtvis för deras SM-guld från 2009, men de två andra hyllar deras deltagande i SM-finaler! Vänta nu ett tag!? Det betyder ju att man saluterar silvermedaljer? Unheard of åtminstone i min värld.

*

Ikväll håller man tummarna för de svenska handbollstjejerna. Vilka brudar! Där kan vi också snacka om bragd.

 

Med doft av plast,

Mika

Glory to the brave

Fredagsmys på en buss till Sundsvall. Ett glamourliv som är så få förunnat. Vi lämnade nyss Nynäshamn och vill det sig riktigt väl så är vi uppe vid slutdestinationen lagom till midnatt.

Vi åker upp till säsongens svåraste bortafajt tilltufsade efter tre raka torskar. Lägg därtill en decimering då såväl Cap, Asscap Zetterberg som Forre tvingats kasta in handduken av olika anledningar. På pappret är det således klar fördel hemmalaget med tanke på hemmapublik, historik på några av deras lirare som spelat i IBK tidigare, form och skade- och sjukdomsläget.

Det råder ingen tvekan om att vi står mot repen från start och får försöka slugga vilt. Det är liksom vi mot hela världen just nu. Det är bara att hoppas på att en av de där Bustersagorna kan göras om just oss imorgon. Och visst är väl sånt här som är charmen med det här man håller på med?

Törs dock oavsett vad utlova rock´n´roll i alla fall från vår sida imorgon. Hoppas det faller både publiken i hallen och tittarna på webben i smaken? Glory to the brave.

*

Fick ett efterlängtat avslut på ett delprojekt på jobbet idag. Firarvärt efter fem månaders slit, helt klart. Får väl bli en champis på nästa busstopp.

*

Skyller på att tryckfelsnisse var i farten i det inlägget häromdagen. Såklart att Granlo brottade ner Järfälla och inte TT. Rätt ska vara rätt.

*

Belöningen av denna megasega fredag bör vara ett träningspass imorgonbitti. Därefter en schysst hotellfrulle. Sen bör man vara redo att slåss med björnarna som min mosters man skulle ha sagt.

*

Åh, jippii! Nu är vi äntligen i Söderledstunneln…  Inte långt kvar nu.


Med doft av plast,

Mika

Boot it & run

Första träningspasset på en dryg vecka. Jag hade faktiskt inte sett nån av spelarna sen den senaste torsken.

På lördag möter vi Sundsvallsgänget Granlo på bortaplan. En resa som startar redan på fredag och avslutas på söndag.

Hua. Det var den helgen det. Glamour. Lyx. Jet set.

Motståndarna har imponerat på mig. De är dessutom bevisligen i bra form efter att ha spöat självaste TT i den senaste omgången. Förutom den skicklige coachen Magnus Näsman förfogar man över ett helt koppel av kompetenta spelare. Nämnde Näsman är för övrigt en gammal klubbkompis till mig från The Dark Ages (läs: Hagsätra från 90-talets början).

Rykten gör sig även gällande om lapp på luckan.

Summan av kardemumman är således att vi kommer att få det hett om öronen. Och då är allt som vanligt kan man tillägga. Det bästa just nu är i alla fall att vi inte behöver försvara nåt som vi inte längre har. Det är bara att kötta på och hoppas på det bästa. Boot it & run.

*

Lucia har passerats och mina chicks räknar dagarna till julafton. Denna jul ska dock nya rutiner sjösättas. Kommer kännas helt klart annorlunda och konstigt. Brukade älska julen. Nu vet jag liksom inte. Längre…

*

Och ikväll har det statliga spelbolaget traditionsenlig julfest. Som det har snackats och laddats! Definitiv risk för övertändning på sina håll. Undertecknad avstår och undviker dock dessa partyn numera. Inte min kopp av thé längre so to speak…

*

Kom att tänka på en textrad som jag såg på Arlanda häromdagen:

”Jag är främling överallt.”

Ganska passande och tänkvärd i dessa dagar av bombdåd och annat elände.


Med doft av plast,

Mika


Landslagets sak är vår

Vilken match! Vilken idrottsupplevelse! När Mika Kohonen krutade in 1-0 i VM-finalen trodde jag taket på självaste Hartwall skulle explodera av ljudnivån från de ca 11-12 000 finska fansen.

I tio år har undertecknad pratat om finsk innebandy med respekt. Jag har haft en domedagsprofetia där jag hävdat att de inte bara kommer att komma ikapp utan att de också kommer gå förbi oss. I lördags blåstes vi av banan inför öppen ridå. Den blåvita modellen pulvriserade fullständigt den blågula. Det sved, men det  kan knappast komma som nån överraskning för oss invigda.

Förlusten handlar inte om Kent Göranssons och Ulf Hallstenssons ledarskap. Den handlar inte heller om vilka spelare som togs ut och vilka som inte togs ut. Sverige har tappat kungatronen för att vi spelar för långsamt och ålderdomligt. Vi har inte hängt med i utvecklingen. Hard facts. Jag vet.

Häng med på resonemanget nu!

There´s only so much landslagsledningen kan göra med det de har till sitt förfogande. Ansvaret för förlusten delas av alla oss klubbtränare på högre nivåer i Sverige. De flesta lagen t ex SSL spelar i princip på samma sätt. Man fokuserar på försvarsspelet genom nån form av styrspel, lurpassar ganska passivt på motståndarens misstag och försöker kontraslå. Man vill dra ned på tempot för att minimera de egna misstagen. Få lag är intresserade av att ha mycket boll i anfallsplan. Det mesta går vääääldigt långsamt förutom vid spelvändningarna.

Varför har det blivit så? Jo, för att det destruktiva spelet dessvärre ger avkastning snabbare än det konstruktiva. I jakten på kortsiktiga framgångar så har vi glömt vad det ger för långsiktig effekt på vår idrott. Dessutom krävs det kompetens- och engagemangsmässigt betydligt mindre att styra upp ett försvarsspel än vad det krävs av att skapa ett vägvinnande och idérikt anfallspel.

Lejonens styrka i sin tur ligger i ett spel med en enorm frekvens och intensitet under fötterna. Man har hela tiden press på motståndarens bollhållare oavsett var denne befinner sig på planen. Dessutom vill man alltid ge bollen till en medspelare i rörelse gärna på en- eller tvåtouch. Man vill, helt enkelt, dominera över sin motståndare genom rörlighet och aggressivitet. Det väntas och avvaktas inte. På Hardy Nilsson-språk så kan man säga att de agerar istället för att de reagerar. Pang på rödbetan. Hela tiden. Liksom.

Jag lyfter på hatten för den finska förbundskaptenens, Petteri Nykkys, fantastiska verk. Han är såklart inte ensam om skapelsen, men han har format och fullbordat visionen. Lägg därtill att han haft god hjälp magnifika spelare med t ex Mika Kohonen, Mikael Järvi och Henri Toivoniemi i spetsen. Den finska stilen innefattar dessutom en matchcoachning som överträffar allt vad jag bevittnat inom denna sport tidigare. Petri Kettunens agerande som en cool, takfast kapellmästare i båset bakom sina spelare borde fr o m nu ingå som en självklar del på alla våra tränarutbildningar. Han skapar ett professionellt lugn, harmoni, trygghet, pondus och fokus över det blåvita agerandet såväl på som vid sidan av plan.

Nu är vi där. Distanserade av våra östra grannar. Dessutom är Schweiz och Tjeckien i princip ikapp. Goda råd är dyra inför kommande VM om två år. Vi bör omedelbart sluta med att leta syndabockar. Kent och Ulf behöver allas vår hjälp och stöttning.  Och till alla klubblagstränare vill jag säga följande:

Landslagets sak är vår. If you are not part of the solution, you are part of the problem.


Med doft av plast,

Mika


Jag = Darth Vader!?

Måste börja med detta. Kompisen M:s kids hade en skön diskussion härommorgonen. 6-årige storasyrran frågade 4-årige lillebrorsan ifall denne visste vad Prinsessan Leias (tillika namnet på min yngsta) mamma heter. Grabben funderade en stund och svarade sedan:
- Jag vet inte, men pappan heter i alla fall Mika!

Så nu vet du det ifall du undrat. Undertecknad är med andra ord inte bara Leias utan också Luke Skywalkers pappa. Det gör ju mig i så fall till Anakin Skywalker a k a Darth Vader. Och frågar man spelarna i Visby IBK så lär de hålla med gällande det sistnämnda skulle jag tro…  



*

Idag fick jag äran att via Stefan Edberg (som för övrigt levererar riktigt schyssta alster som VM-bloggare på magget)  vara med på oddssättarnas lunchinnebandy här på firman. Ett gladiatorspel med prison rules man mot man (småmål och tre mot tre) i en timme. Helt färdig med efterföljande eftersvett som inte gick av för hackor när man satt och pillade i sig en caesarsallad i matsalen efteråt.

*

Ikväll ska det första riktiga steget mot den svenska revanschen tas. Norge lär utgöra ett hot i ca en period om ens det.

Imorgon bär det dessutom av till Helsingfors för egen del. Misstänker att det kommer att bli något av en internationell firmafest med många bekanta nunor här och där. Sitter dessutom inne med extra plåtar till semifinalerna, tredjeprisfajten och finalen. Misstänker att man kommer att vara hyfsat poppis runt Hartwall Arena för alla utan biljetter som är där och läser just dessa rader…

*

Det här är festligt. Tror att undertecknad också tagit en tröja i ett handfull VM-lag trots att man är och förblir en industriback svenska mått mätt sätt. Å andra sidan fick man ju en inofficiell förfrågan från vårt östra grannland när det begav sig för 14 år sen...

Och däri ligger en liten utmaning för en sån som mig, eftersom Kent Göransson är ju en vältränad herre. How ´bout att vi mäter våra krafter i löpspåret under 2011? Kent, du kan få välja lopp eller tävling. Har vi en deal?


Med doft av plast,

Mika


Tror sånt här kallas visst för kvalitetstid

Att förlora är aldrig kul. Att torska tre på raken är fruktansvärt tärande. Och när tillvägagångssättet, dvs. som vi genomfört fajterna, till stora delar varit fullständigt crap så förstår ni säkert hur man mått innerst inne. Skulle kunna skriva en hel roman naturligtvis, men återigen gäller det att försöka låta bli.  Energin är i botten såväl hos mig som hos laget. Förhoppningsvis kan en veckas ledighet från gemensamma sammankomster ge tillbaka lite glöd och bring us back on track.


*

Matchen i lördags orkar jag inte ens analysera. Det mesta luktade morgonurin från vår sida tills vi i ren desperation och frustration börjar forcera våldsamt med ca tio minuter kvar. Det är väl dags då. Tror att grabbarna missförstått min gamla devis om att de flesta fajter avgörs sista tio… Man kanske ska ta och anlita en av lokalblaskornas sportjournalister? Andreas Hanson sätter ju huvet på spiken utan att undertecknad ironiserar.  

*

På fredag flyger jag och sportchefen till Helsingfors. Måste i ärlighetens namn erkänna att jag knappt följt VM så här långt. Hann glutta nån minut på webben igår mot Tyskland. Resultaten i gruppspelet är såklart skrattretande, men så här är det ju t ex i utebandyns mästerskap också. Och nånstans måste man börja. Blåbärsnationerna behöver dessa matcher för att utvecklas. Tror att vi inom en tioårsperiod ser en helt annan utväxling hos just dessa sk. B-nationer.

*

Med time off från schemalagda träningar får man plötsligt tid till en annat. Som att ha en myspys med mina två prinsessor. De senaste kvällarna har vi hunnit med en massa skojsimojs efter hämtningar på dagis och fritids. Vi har bl a lagat goda middagar med efterföljande efterrätter som tjejerna fått bestämma själv (och som fått ta lite tid att tillaga också). Dessutom har vi julpyntat i kåken och gossat in oss under täcket på kvällarna och läst sagor eller tittat på film. Tror sånt här kallas visst för kvalitetstid i ”normala” familjer…

*

Stämningen i Parken igår när FC Köpenhamn avancerade i CL verkade vara sisådär halvhyfsad. Tänk om man hade kunnat vara där och smyga omkring och insupa atmosfär med en Tuborg i ena nypan och en pölse i den andra?

*

Skön massmördarblick man sitter inne med i denna artikel. Bör nog förklara att bilden tagits på en föreläsning vill jag minnas. Försöker nämligen aktivt lyssna in en fråga från en av åhörarna.

*

Å andra sidan har man otroligt världsliga problem. Blir nästan pinsamt medveten om det när jag läser nedan oerhört starka öppningsrader från Helga Karlsson blogg:

"Den 18 januari 2010 hade jag precis vaknat efter en veckas vinterutbildning i fjällen när min pappa ringde. Min lillasyster, Anna, hade fått hjärtstillestånd. På en bråkdel av en sekund vändes mitt liv upp och ner."


Med doft av plast,

Mika

Inget nytt under solen

Cap har talat. Och han rör om i grytan. Intervjun skapade såklart många reaktioner från utomstående. Såväl positivt som negativt.

Artikeln är befogad. Det är dock inget nytt under solen för undertecknad. Påtalat detta sedan maj/juni. Skönt att nån annan tar bladet från mun. Helt rätt agerat. Det här tillhör dessvärre också till en lagkaptens uppgifter.  

Men. Vi har aldrig hycklat. Tvärtom. Vi har varit väldigt tydliga på t ex två punkter:

1.       Prestationen har inte varit tillfredställande under hösten (bortsett från enstaka perioder här och där).

2.       Vi jobbar fortsatt långsiktigt. Målet är och förblir SSL på två år, dvs. senast 2012.


*

Tillbringade gårdagen i spelarsamtal. Tog t o m ut en semesterdag för ändamålet. Är man dum i hela huvudet eller kallas det för nåt skönmålat i stil med "otroligt engagerad"? Ibland undrar jag dock om jag är riktigt frisk… Nåja. Resultatet av mötena hoppas jag ger utdelning. Gärna leverans redan nu på lördag.

*

Rena värmeböljan idag. Bara -2. Yihaaae! På med speedos.

*

Min forne förstacenter och asscap (då det begav) sig har korats till världens bäste igen. Helt rätt dessutom. Killen är ett unikum på alla plan. Ett föredöme som jag önskar alla spelare och coacher skulle få möjligheten att samarbeta med samt inspireras och lära sig av.

*

Det här tycker jag är intressant. Är den finska ledarstilen mer internationellt gångbar än den svenska? Debatten borde lyftas fram.

*

Och i Endre har man det oerhört tungt just nu… Rub it in. Bah!

*

Avslutar dagen till ära med att citera Mika Kohonens bevingade ord:
”Med juniorer vinner man juniormästerskap. Med seniorer vinner man seniormästerskap.”
Råkar dessutom veta att han syftar till beteende och mognad – och inte just ålder. Och det gör citatet till nåt förbannat sant i dess enklaste form.


Med doft av plast,

Mika


Spoken as true Champ

Spanade som så många på El Clásicó igår. Och imponerades av den fullständigt briljanta showen av Barca! Gläds med broder Alfredo som är den mest inbitne katalansupportern jag känner. Vi tror här hemma att vi förstår hur stora de här mötena är. Men. Ta det gånger tio så har ni det riktiga svaret hur viktig en seger i klassikern är därnere för supportrarna.

Förstår inte riktigt varför José Mourinho (som jag högaktar som taktiker) valde att frångå tillvägagångssättet när han i våras slog ut Barca med Inter i CL. Då försvarade man lågt och spelade tajt. Nu gjorde man precis tvärtom och försökte ställa hemmalaget offside. Hm. Det kan väl ändå inte vara nåt så fjantigt som en prestigefråga? Att man med Los Blancos inte får spela grisigt borta på Nou Camp? Men vad vet jag enkla människa…?

*

Såg den spanska storfajten med Andreas Wahman på lokala O´Leary´s. Plastsurr blandat gluttande på de stora TV-skärmarna. Klok och behärskad snubbe det där. Hetsar inte upp sig i första taget. Analytiker av rang. Dessutom en av mina alltime favoritlirare som jag haft förmånen att samarbeta med.

*

Andreas är en av få leftovers som blev kvar här i kylan när resten av hans gäng sjappade till varmare breddgrader… Kunde man ana en smula bitterhet hos honom? Om inte så kan jag i så fall ta den portionen också. Jag är fed up på den här vintern efter bara en dryg vecka. ”Vardagssnö” är vidrigt. Punkt.

*

En av de bästa coachkollegorna gör comeback i båset igen! Välkommen tillbaka Köcke och grattis Örebro till ett utmärkt val!

*

På lördag fortsätter vårt allsvenska äventyr. Uppländska Hagunda gästar oss hemma i Södervärn. Fajten markerar också en anhalt inför VM-uppehållet som varar i en vecka.

Såg våra gäster tidigare i höstas och imponerades av arbetsetiken. Man var verkligen beredda att göra jobbet fullt ut som riktiga blue collar workers. Jag hyser stor beundran för den typen av lag som alltid sliter för varandra i alla väder.

Just av den anledningen så kommer det att bli en tuff uppgift för oss. Hoppas vi lyckas studsa tillbaka efter de senaste två omgångarnas kräftgång. Och hoppas att vår underbara hemmapublik kommer och stöttar oss på vår väg tillbaka till tabelltoppen.

*

Hårdingen Jörgen Kruth sänkte nån jänkardonut efter bara 45 sekunder igår på Hovets Muay Thai/K1-gala. Impad av svensken såväl i ringen, i sina förberedelser som i tugget efteråt:
- Det är klart att jag är glad över segern, men fan, jag har tränat i ett halvår för det här. Då ville jag ha mer fajt än så här. Jag hade tränat in en massa grejer som jag skulle göra, men hann med ett knä…

Spoken as a true Champ. Respekt.


Med doft av plast,

Mika

Gubbknän

Insett att jag måste ta tag i vissa oerhört osexiga inköp som t ex en snökyffel. Det hemska vita som dröst ner från himlen i helgen tvingar en såklart till det.

*

Baksidan av ett långt elitidrottande är alla de krämpor som man nu ”på äldre dar” får lida av. I mitt fall är det bara att bittert konstatera att man numera sitter inne med gubbknän. Det är långt ifrån steppdans när man ska nerför trapporna morgonen efter en kvälls innebandyspel med t ex Endre eller jobbkollegorna. Undra om det går att köpa nya leder på Butterick´s?

*

I iPhonen snurrar Take That´s färska platta. Sån här är jag. Ena sekunden gäller stenhård hårdrock. I nästa lallar jag med i pojkbandspop. Need to tell you att man är totalförstörd i smaklökarna efter jobbåren inom i musikbranschen?

*

Matchen igår kan sammanfattas kort. Vi var sämre och Älvsjö vann välförtjänt och rättvist trots vår forcering i sista perioden. En båtresa modell gungig a´la grande gjorde såklart sitt också. Men man kan också skriva en hel roman om varför utgången blev som den blev. Låter dock bli. Låt oss säga så här:
Bibliotekarien inne i min skalle fick jobba duktigt och leta potentiella botemedel bland bokyllorna igårkväll och inatt…

Got to give credit where the credit is due. Älvsjö spelar en effektiv, modern och välspelad innebandy. De spelar den sortens innebandy som jag vill spela. Bra tempo med som utan boll. Skickliga och skolade spelare såväl offensivt som defensivt. Få tillslag på bollen. Kompetent ledarstab. Genomtänkt. Kontinuitet. Tålamod.

Sammafattningsvis - it pays off. Älvsjö är spelmässigt färdiga för SSL. Organisations- och matcharrangemangsmässigt är man dock inte ens i närheten. Tyvärr.



Trevligt och skoj med bekanta ansikten i Västertorpshallen. Tre fjärdedelar av familjen Ahonen-Gunnarzon på plats. Stefan Mörk. A whole bunch av gotlänningar. Alltid trevligt med stöd på läktaren. Nu räckte det dessvärre ändå inte. 



Pixbos damer vann mot Endre i lördags utan att egentligen imponera. Vilket naturligtvis är en styrka i sig. Det som jag tyckte var ballt var att det fanns en hel del attityd i många av götetbrudarna. En sån som Johanna Dahlin visar en skönt kaxig inställning på plan och går i bräschen som lagkapten. Gillar som bekant sånt och daminnebandyn behöver också mer av den varan. 

*

Hittade en ny  favvo i Pixbos rightade lilla Sofie Engel (ja, jag vet om min förkärlek till dessa högerfattade lirare). Fick veta att hon inte spelat back i mer än nån vecka. Och i min värld uppträdde den tjejen som om hon aldrig gjort nåt annat. Bra blick. Bra känsla.

*

Endre spelade hyggligt. Upphämtningen i mellanakten var stark och karaktäristisk för gotländskorna. De många skadorna på nyckelspelare spelar såklart in. Kvalitén på träningarna blir självklart lidande in the long run. Däremot kan man smyga i vassen inför annalkande slutspelet och väl där slår man ju ur underläge.

*  

Imorgon lättar endreiterna dessutom till Teneriffa. Avis? Jag? Inte ett dugg… Suck.

*

Fick sällskap av, numera damcoachen i Pixbo, Mikael ”Koppen” Lindqvist efter matchen. Skönt avslappnat surr. Trevlig prick det där och vi delar ju många plastminnen ihop.

*

Heminredaren Packalén fortsätter sitt korståg därhemma. I lördags fick man med god hjälp av asscoachen upp garderobsväggar på övervåningen. Resultatet, före och efter, här nedan.



*

Måste avsluta med att säga att Älvsjös yngling Kevin Liebeck Asp är utan tvekan en blivande superback i svensk innebandy. Gissa hans fattning? Mm. Justedetja. Rightare...


Med doft av plast,

Mika

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0