Fågel Fenix

Man kan snacka om vunna eller tappade poäng. Skiter ärligt talat i vilket. Gårdagens pinne var en mönsterbrytare. Helt plötsligt, likt Fågel Fenix, lyckades vi stämpla in och bocka av alla viktiga parametrar som hjärta, attityd, arbetsmoral och stolthet. Resultatet var ett pånyttfött lag där man spelar för varandra i alla lägen utan personliga agendor. Brukar inte hålla på att hissa enskilda insatser, men gör ett par undantag (även om det noga understrykas att alla gjorde väldigt bra ifrån sig).

Snacka om drömdebut a´la Buster (när dessutom första skottet satt) för Sebastian Gafvelin! Älskar jobbetiken hos den här killen. Han använder sina kilon på ett ruskigt effektivt sätt. Och sprider positiv energi runt omkring sig. Men kom inte och jiddra att killen är en frälsare eller dra till med simpla analyser som att ”tänk om han anslutit lite tidigare på säsongen”. Låt Sebbe bara vara och lira. Nothing more, nothing less.

Emil ”Zäta” Zetterberg personifierade vår uppoffrande ”en för alla, alla för en-attityd” i så gott som varje byte. Nynäshamnsgossen fick dessutom både öppna och avsluta vår målproduktion. Det sistnämnda short handed - ensam och omringad av hela motståndarlaget, typ. Skiten skulle liksom bara in.

Nu gäller det att fortsätta med goda vanor. Tisdagsträningen är precis lika viktig som matchen mot serieledarna i söndags. Onsdagsträningen är ännu betydelsefullare än tisdagsditot för att inte tala om torsdagens övningar som måste vara i absolut topp. Och fortsätter vi rulla på så hela vägen fram till nästa fajt som är mot Odelberg borta så är grunden lagd för en ny bra prestation. Det evenemanget som i sin tur är pretty fuckin´ far från konfetti och jubel, spelarintron på storbild, puls på läktaren, rivalitet och underdogs som vs TT… Ja, ni fattar galoppen va?

Det gäller att ta fram gårdagens känsla om och om igen. In i skiten dag ut och dag in. Och gör man det så har man fattat prylen. Och har man fattar prylen så börjar det hända bra grejer. Och när det börjar hända bra grejer så kan man börja förvänta sig framgång. Då har man förtjänat rätten till det.

*

Imponeras fortsatt av TT. Man hittar vägar att vinna eller till att ta poäng trots att man kanske inte lirar på topp. En mental styrka. Och så vinner man serier och titlar. Visserligen räddades man av powerplay efter ett par väldigt tveksamma utvisningar igår, men det tillhör liksom också ett gäng som är on the roll.

Igår hade gästerna i Benjamin Löfdahl en keeper som fullkomligen stod på huvet och motade kakor. Jag var beredd att sträcka upp händerna vid ett flertal tillfällen när vi bokstavligen bombarderade hans balja sönder och samman. Lägg därtill det smarta coachdraget att sätta ihop André Parnéus och Jonas Dahmén i samma backpar i den tredje akten. Lysande tilltag då detta kom att ändra matchbilden helt och hållet.

Däremot håller man, enligt mitt sätt att se det, inte för SSL. Återstår att se hur ledningen ser på den troligtvis kommande andra sejouren i finrummet. Hoppas man lärt sig av tidigare erfarenheter då det krävs påfyllning av ytterligare spetskompetens för att man inte ska åka jojo igen.

*

Sverige vann för övrigt bronspengen i bandy-VM efter 14-3 (!) mot Kazakstan. Hm, det verkar finnas andra idrotter än innebandy där man borde ifrågasätta bredden på världstoppen.

*

Ikväll sitter man klistrad framför burken och spanar Falun vs Storvreta. Gissar att Thomas "Brolle" Brottman är taggad.

Kryddar det med en egenkockad wurrestrogga med ris. Mumma. Hoppas att fajten blir lika bra som middagen...


Med doft av plast,

Mika


Dagarna du minns

Startar lördagmorgonen med en stor, stark balja kaffe. Det behövs, eftersom den yngsta dotterns hosta hållit en vaken stora delar av natten. Ingen synd om mig. Det är henne jag lider med. Det finns liksom inte så mycket att ta av på de där späda kropparna.

Blickar ut genom köksfönstret. Funderar. Smider planer för dagen. Ser grannens svarta katt lägga ytterligare en turd denna rekordlånga vinter i snön framför för min entré samtidigt som kaffeklunkarna sprider såväl värme som energi in i innandömet.

Tänker på det senaste året. Allt som hänt. Livet som fick en lustig vändning som jag inte var beredd på. Repat mig så sakteliga även om det tagit sin tid. Främst tack vare vännerna som ställt upp i 190, rain or shine.

Kommer att tänka på resereklamen med Mads Mikkelsen som vävas i TV för närvarande. Vad är det han säger? ”Livet är inte de dagarna som passerar. Det är de dagarna du minns”.

Well put.
Låt oss göra den här dagen till en av dem.


Med doft av plast,

Mika

En elak s.o.b

En veckas tystnad. Sticker inte under stolen med att den senaste tiden varit jobbig ur flera aspekter. Innebandyn har sin beskärda del i det. En febrig dotter likaså. Man tappar lätt energi och går ner sig mentalt. Inte ens de senaste dagarnas klart lysande sol har förmått att få en på gladare humör. Så är det ibland. 

*

Henrik ”Nisse” Nilsson lämnar dessvärre oss. Ljusdalssonen har haft en tyngre säsong. Det har inte lossnat av nån anledning och då tappar man lätt självförtroendet till slut. Sånt händer tyvärr ibland och vad det beror på är svårt att peka på. Nu hoppas jag att han hittar tillbaka i Duvbo igen.

*

Vi har dock fått ett tillskott i Sebastian Gafvelin (yngre bror till Jonas som numera coachar Caperiotäby). Det ska bli kul att stifta bekantskap i denna yngling som lånats in från AIK resten av säsongen. Tycker att han inlett sin sejour hos oss på ett väldigt positivt sätt.

*

På söndag möter vi seriesuveränen Tyresö Trollbäcken hemma i Södervärn. Det är en rolig match, inte minst för mig själv då jag har motståndarklubben som min moderklubb. Det känns såklart alltid speciellt att möta just den klubben.

Utan att det ska uppfattas som rövslickeri så imponeras jag av TT:s stabilitet i vinter. Nye coachen Viktor Matsenius har blåst liv i laget trots att man tappade några viktiga pjäser som Victor Ferraresi  inför säsongen. Serieledarnas största asset är försvarsspelet kryddat med spetskompetens hos spelare som André Parneus, Linus Näsman och Martin Rustas. Sen har man tillgång till lojala kulturbärare som Ola Jonsson och Per Björk. Herrar som alltid gör jobbet oavsett tidpunkt på dygnet.

All in all så blir det utan tvekan en tuff nöt för oss på söndag. No doubt. Men å andra sidan så spelar vi ju helt utan press vilket garanterat är en ännu jobbigare faktor för gästerna.

*

Byggprojektet börjar bära frukt. Nu är det kaklat och klinkrat. Snart så. Det nalkas det premiärbastu. Jippikajee!



*

Den här tjejen har en vilja av stål. Känner ingen som lägger ner mer i sina förberedelser än Maria. Såtillvida full av beundran och också en av de personer som jag verkligen unnar att få lyfta SM-bucklan en vacker dag.

*
 
Finner styrka i HBO:s sanslöst grymma hockeydokumentär om Capitals och Penguins och de båda lagens förberedelser inför Winter Classic. För den som är intresserad så finns de sökbara på YouTube.

*

För övrigt. Washingtons head coach Bruce Boudreau är en elak s.o.b…   

*

Dessutom. Mina personal shoppers E och S är uppe i Storstan för att shoppa jeans till mig. Vad tycks?



Till sist. Trevlig helg!

Med doft av plast,

Mika

TGIF

Världens för närvarande bästa damkeeper heter Liisa Kokkonen och spelar för Endre. Det hävdar jag. Subjektivt? You bet.

Häromdagen var hon med på vår träning och jag imponeras fortsatt för hennes seriositet och inställning. Nu är hon dessutom återigen, och såklart helt korrekt, uttagen i det finska landslaget till Finnkampen. Hennes fortsatta utveckling ska bli häftig att följa. That girl is going to places.

*

Flipp och flopp i Handbolls-VM. Sverige agerade som blöta grönsaker vs Argentina för att sedan studsa tillbaka och uppträda heroiskt vs Polen. Bara inom idrott.

Och stämningen i Scandinavium var nåt i hästväg igår. Rena rama fanatismen a´la Kroatien! Ballt.

*

Imorgon blir det tur och retur fakirbåt. Första skutan upp och sista hem. Överhängande risk för att man är helt trasig på söndag. Snacka om glamourliv, eh?

*

Totalsåld av Air Jordan-reklamserien som kallas för ”Become Legendary”. Det finns ett tiotal av dem på You Tube. Alla osannolikt grymma för en sån som mig som fullständigt knarkar amerikansk idrottskultur i allmänhet och min husgud Michael Jordan i synnerhet.

Och textrader som nedan ger mig the chills:

If you want to be the best. Be a legend on your team. Dominate your opponents.

You got to go out in the work day in and out. Make sacrifices. Do the extra two, three reps. Run the extra mile. Eat the right food
 when you want Mickey D´s. Give up the partying. Stop the drinking. Go out with intensity on every workout, every game.

You got to put in the work January to December to be where you ought to be - to be the best!


*

Med de orden tar vi helg.

*

Med doft av plast,

Mika



En speciell plats i mitt hjärta

Se där, se där! Verkar vara en ny pandemi på gång i innebandy-Sverige. Undrar om alla spelare i motståndarlaget spelar med tillåtna skosulor på lördag? Man kanske ska begära kontroll… För det måste ju vara fusk ifall de har bättre grepp på parketten än oss.

Sorry. Sade ju att jag skulle droppa detta, men kunde inte låta bli. Det var smashläge. 

*

Och apropå. Motståndet på lördag stavas till Handen. Statistiskt en ruskigt svår nöt att knäcka speciellt i Torvallahallen. Dessutom har de ju sin egen speciella go-to-guy i Patrik Andersson som jag nämnt med stor respekt vid flertalet tillfällen på dessa sidor.

Matchen sänds återigen på webben i form av IBK-TV. Klubben bjuder dessutom till mat och mingel på en av Visbys krogar där man också storbildsvisar drabbningen. En tradition sedan nåt år tillbaka att göra just såhär och bjuda på mervärde för samarbetspartners.

Som kuriosa kan jag också upplysa om att lilla L får äntligen hänga med på en bortafajt . Storasystern har ju rest land och rike runt i turnébussarna sedan länge, men nu är det äntligen lillsyrrans tur. Som hon väntat på denna stund. Stolt som en tupp. Jultomten släng dig i väggen! Laddad är bara förnamnet. På gränsen till övertänd är mer korrekt…

Många faktorer som gör att man gör bäst i att prestera om man vill ha hälsan i behåll…

*

Nu har man förhoppningsvis gjutit lite olja på vågarna.

*

En ny hjälte i min bok. Vilken öppningsmonolog! Garvade så tårarna rann vid skrivbordet på kontoret. Så skulle man hålla tal vid publika tillställningar. Snacka om icebreaker! Undrar om man skulle få så många bröllopsinbjudningar efter det första framträdandet?

*

Bjussar på en liten statuskoll på bygget:



*

SVT gjorde en intressant undersökning av att så få invandrare spelar innebandy. Man använde sig av Balrog som ett exempel då man representerar, det mångkulturella miljonprojektsområdet, Norsborg.  Underbart att se och höra Sarwar Khan, en av demonernas härliga eldsjälar, i inslaget. Hela familjen Khan är en stor del av Botkyrkaklubben och de har en speciell plats i mitt hjärta.

Däremot tyckte jag det var konstigt att man svarade att man inte hade en enda spelare med invandrarbakgrund i representationslaget. Räknas inte Markus Palokangas?


Med doft av plast,

Mika


En sängvätares bekännelser

Skitkul med respons på inlägget igår. Ämnet berörde. Det märktes även på besökssiffrorna. Droppar caset hädanefter, men vill bara avslutningsvis betona att jag alla dagar i veckan vill stå för fair play.

Har därmed svårt att ta till mig av att man skulle vara en fuskare om man spelar med för mycket vinkel. De som kan sin innebandy vet att det knappast är till fördel att spela med en bananböj på sin sticka. I min värld är denna regel ungefär lika fjantig som att man ska ha instoppade tröjor och uppdragna strumpor. Dessutom vet jag hur mycket det mixtras med målvaktsutrustningar samt hur det blandas mellan olika fabrikanters skaft och blad. Nåt som också skulle rendera i orimligt hårda straff inom denna sport…

*

Jerker Lundgren gjorde en succéartad comeback i Pixbo i söndags. Redan efter knappt en minut hade bågarnas okrönte konung slaskat in en balja troligtvis genom sin patenterade dragare. Samme Lundgren sköt oss i sank i SM-finalen för åtta år sen.  Den där matchen som man än idag drömmer mardrömmar om… Träffade Jerka i samband med VM nu senast. Rakt igenom en störtskön lirare!

*

Kikade på Handbolls-VM igår med gode vännen E. Vi utsåg våra favvisar i blågult. E valde försvarsbjässen Tobias Karlsson och jag slog mynt om Dalibor Doder. Alltid gillat den snubben. Lite handbollslandslagets Zlatan liksom. Gör alltid det oväntade. Finurlig. Cool. Kul att kika på.

Däremot insåg jag att jag skulle ha varit pretty fuckin´ far från Doder i spelstil om jag nu fortsatt lira handboll. Den korta karriären avslutades när jag insåg att mina utvecklingsmöjligheter som högerhänt högersexa var ganska begränsade. Tror inte att coachen riktigt såg några tillräckliga kvalitéer i en då 10-11-årig finnspanjack…

*

Beträffande byggprojektet hemmavid så har det nu flytspacklats. Dessutom har jag valt ut kakel, klinkers, handfat, komod, badrumsspegel och duschhörna. Inspirationen till inredning och design har jag hämtat hos Maria. Om sisådär två och en halvvecka ska det premiärbastas.

*

Nu bygger man broar på innebandy-Gotland. Tror att man är som Hans Chrunak. Rubriksättarna verkar nämligen älskar mig. Faktum är dock att jag står för varje ord i denna artikel. Däremot önskar jag inget hellre än att nåt av öns alla klubbar ska göra nåt radikalt och gör en satsning uppåt. Undertecknad bidrar mer än gärna om jag bara kan vara till nytta.

*

Avslutar med Niklas Wikegårds dräpare från Idrottsgalan igår:
"Det är bara sängvätare och vänsterhänta som spelar innebandy"


Med doft av plast,

Mika


Lättnad

Skönt att sätta stopp för blödningen i och med vinsten i lördags. Det var en typisk fajt i Södervärn. Bortalaget backade hem, drog ned tempot och satsade på kontringar. Bollinnehavet var väl i det närmaste 70-30 till vår favör och skottstatistiken var väl nåt i den stilen också. Sandåkern spelade med ett stort hjärta och offrade sig hänsynslöst för varandra. Man fick spelet dit man ville. Jag var beredd på att skriva stora hyllningstal till motståndarna tills…  

… Deras coacher begick ett rejält etiskt övertramp när man fick för sig att begära mätning på vinkeln på en av våra klubbor. Visserligen är detta en regel och såna är till för att följas, men det finns skrivna och oskrivna sådana inom alla idrotter. Det här är just en sådan i innebandy.

Undertecknad har varit engagerad i den här sporten förmodligen längre än Sandåkerns coacher varit det tillsammans. Visserligen förstår jag att våra motståndare som ligger pyrt till i tabellen behöver desperat hitta vägar för att vinna. Men inte ens det kan försvara detta tilltag. Det finns nämligen gränser.

Jag skulle aldrig ha mage att ta till såna tvivelaktiga grepp. Inte ens om det handlade om en avgörande slutspels- eller kvalmatch, Inte heller i en SM- eller VM-final. Att vinna fördelar av nåt sånt finns bara inte på världskartan. Tänk att bli ihågkommen som coachen som begärde mätning för att därigenom vända ett underläge? Pinsamt skulle bara vara förnamnet. Senast jag blev utsatt för nåt liknande var väl i nån junisfajt för sisådär tjugotalet år sen när testosteronstinna och finniga fjunisar inte förstod bättre.

Need to tell att jag tappade respekten fullständigt för kollegorna i motståndarbåset? Tror i och för sig även att deras egna spelare gjorde detsamma. Plus att man gjorde bort sig rejält inför den glädjande nog stora publiken i Södervärn.

Nåja. On the high note kan vi konstatera att Cap kom ut stor och visade vägen. Hans fyra baljor täppte förhoppningsvis truten på alla belackare som ifrågasatt hans kompetens. Dessutom gläds jag med debuterande keepern, Max Adsjö, som fick inleda sin allsvenska bana med en vinst.

Det här krävde nog sin egen blogg.


Med doft av plast,

Mika

Den melankoliske grubblaren

Renoveringen och bygget rullar på. Efter ett par dagars slit så har hantverkarna rivit ut det gamla. Det kanske är på sin plats att erkänna att jag inte tillför mycket annat till detta projekt än plånbok och hejarop. Man ska göra det man är bra på, eller hur? Och mina skills räcker dessvärre inte till så mycket mer än så. Svårt att tro att man egentligen är utbildad till undertaksmontör back in the days…



*

Endrebruttorna Emma Järlö och Eva Didriksson är uttagna i blågult igen. Så jäkla roligt! Och i Emmas fall blir jag extra glad för att hon blir uppmärksammad och belönad. Så som hon gått framåt de senaste säsongerna!

*

Man brukar säga att katten har nio liv. Gällande min gamla klubb Balrog så tror jag att de har uppemot 13… Blir därmed inte förvånad ifall de grejar biffen även till våren. Rehiring av Bruno Lundberg ökar i alla fall sannolikheten för ett nytt kontrakt.

*

Läste dessutom att Pixbocoachen Vidar Jonsson lämnar sitt uppdrag efter säsongen. Gillar Vidar som gjort ett bra jobb i Mölnlyckeklubben.  Förstår också hans dilemma med familjen i Helsingborg. Det där pusslet är viktigt. Ta det från en som vet en del om konsekvenserna av pundiga prioriteringar.

*

Det här tycker jag är riktigt stort. Nu hoppas jag att det svenska damlandslaget uppmärksammas på samma sätt på Idrottsgalan. Dock svårt att tro att det kommer att hända utan att måla fan på väggen…

*

Håller tydligen på att bli ”smyghallänning”. Inte nog med att man creddar Warberg i tid och otid samt att Cap och ex-Cap tillbringat i princip hela sin seniortid där. Finner dessutom Mathias “Bult” Larssons blogg ruskigt bra. Rappt och fyndigt flow i texterna.

*

Spontanshoppade två kavajer på lunchen. Vad är det som händer med mig nuförtiden?

*

“Sometimes it's like someone took a knife baby
Edgy and dull and cut a six-inch valley
Through the middle of my skull

At night I wake up with the sheets soaking wet
And a freight train running through the
Middle of my head”

Grubblar en hel del just nu. The Boss fick äran beskriva den melankoliska känslan.

*

För övrigt är ”River en vacker dröm” med Håkan Hellström en fullständigt briljant låt. Det är min gode vän M som indoktrinerat mig... 


Med doft av plast,

Mika


Äckligt stabilt Warberg

Såg TV-fajten igår tillsammans med Cap´s familj i deras soffa. Kul med lite sidotugg med insideinblick i den halländska storklubben. Alla lag har ju sina egenheter inte minst Warberg. Och matchen var dessutom precis så bra som man på förhand hade velat hoppas på. Det är ju inte alltid det blir så när stora giganter drabbar samman, men sista tio var det riktig rock´n roll!

Gissar att Stefan ”Bagarn” Smedberg var hyfsat nöjd med sitt coachdrag. Snacka om omedelbar utdelning efter timeouten. Ren jackpot. Läckert.

För övrigt så ser Warberg äckligt stabila ut. Tretton raka nu. En självklar title contender nere i Malmö i april som vanligt.

Ett litet axplock av godis från matchen:

- Peter Sjögrens målvaktsspel var så där bländande som för ett par vintrar sedan
- Adam Brobakken spelar med en otrolig pondus och tagit flera kliv på utvecklingsstegen denna sässe
- Gläds med Ricard Norman som aldrig gav upp trots sitt skadehelvete
- Conny Vesterlund fortsätter att leverera sköna uttryck (nästan som att lyssna på en annans tugg, men än har Conny en bit kvar som tur är)
- Koffe Kranberg var i min mening den som ville mest och bäst i bortalaget

*

Måste också passa på att credda Endre igen. Grymt starkt att spöa Täby på Tibblehallens parkett i lördags trots fortsatt desarmerad trupp. Jag är ohyggligt imponerad av gotländskornas vilja och inställning.

*

På tal om lokalpatriotism så lyfter jag även på hatten åt såväl Visby Ladies (dambasket) som Visby Roma (hockey). Båda klubbarna går som tåget. Skitskoj.

*

Det är väl bara vi som är det svarta fåret för närvarande beträffande ”öjns” representationslag. Mindre skoj så klart.

Men. Ikväll är det dags att stämpla in igen. Det nalkas hemmafajt (vs Sandåkern) i underbara Södervärn till lördag. En match som framstår som oerhört viktig med tanke på att vi måste se oss bakåt för att säkra nytt kontrakt i Allsvenskan.

*

Bygget av bastu med tillhörande renovering av badrum har äntligen dragit igång. Kommer, som jag nämnt tidigare, att dokumentera förvandlingsprocessen här på bloggen.

Nedan en titt på hur det hela såg "before".
 

*

Till sist vill jag bara påpeka att jag vill tillbaka till värmen igen…

…och att strofen ”You bleed just to know your alive” från Goo Goo Dolls´ Iris är bland de mäktigaste som skrivits…

Med doft av plast,

Mika


Mötte det nya året i flipflops

Första dagen tillbaka i vardagen. Segt och lojt. Det är med en kraftansträngning som man försöker ta tag i bitarna. Åter i verkligheten. No doubt.

*

Matchen igår har jag redan glömt. Uppsala var bättre än oss och de förtjänade att vinna. Ibland behöver man inte säga mer än så. Har sagt det förr, men upprepar det gärna igen. Gillar Uppsalas sätt att lira. De har ett offensivt mindset till det man håller på med och sånt ska premieras tycker jag.

Vi hade våra chanser i den här fajten, helt klart. Och vi var med hela vägen, men som så många gånger tidigare denna säsong så slarvar vi bort möjligheten till poäng mycket pga lite för enkla misstag i försvaret. Läropengar och nya tag, I guess…

Sällan man nämner nåt om domarna, men igår förtjänar Anders Fredriksson och Mårten Hanold höga betyg för sin insats. Grym insats rakt igenom. Bra surr, glimten i ögat och rätt nivå bidrog till skön stämning. Bra jobbat boys!

*

Desto roligare är det att minnas tillbaka till besöket hos farsgubben och mina syskon i Spanien. Jag och småchipparna tog ju en kärra från Visby och gottade oss i 25-gradig värme därnere under en vecka. Dessutom kunde jag för första gången fira tolvslaget på nyår i shorts och flipflops. Bara en sån sak!

Veckan flög verkligen förbi (alltid hävdat att sju dagar är för kort för charter och 14 oftast för långt medan tio vore ju perfekt). På dagarna handlade det om sol, bad och bus och på kvällarna om kvalitetshäng hos familjen med utsökta kulinariska upplevelser som följd.



En av kvällarna trotsade vi detta upplägg och vågade oss att prova nån turistfälla som lockade med en buffet. Det gjorde man då inte ostraffat! Montezumas Hämnd slog ned som en bomb på natten som sedan fick tillbringas på hotellmuggen. Dagen därpå gick kosan direkt mot ett apotek för att rädda det utlovade besöket på ett gigantiskt vattenland. Låt oss säga så här att spanska droger kom till undsättning som the life saver. Mindre roligt var att minstingen förkunnade högt och tydligt för hela poolområdet (som innehöll en hel del svenskar) att ”pappa minsann hade bajsat löst inatt”…


Med doft av…?

Mika

RSS 2.0