Mika Packalén

Att förlora är aldrig kul. Att torska tre på raken är fruktansvärt tärande. Och när tillvägagångssättet, dvs. som vi genomfört fajterna, till stora delar varit fullständigt crap så förstår ni säkert hur man mått innerst inne. Skulle kunna skriva en hel roman naturligtvis, men återigen gäller det att försöka låta bli.  Energin är i botten såväl hos mig som hos laget. Förhoppningsvis kan en veckas ledighet från gemensamma sammankomster ge tillbaka lite glöd och bring us back on track.

*

Matchen i lördags orkar jag inte ens analysera. Det mesta luktade morgonurin från vår sida tills vi i ren desperation och frustration börjar forcera våldsamt med ca tio minuter kvar. Det är väl dags då. Tror att grabbarna missförstått min gamla devis om att de flesta fajter avgörs sista tio… Man kanske ska ta och anlita en av lokalblaskornas sportjournalister? Andreas Hanson sätter ju huvet på spiken utan att undertecknad ironiserar.  

*

På fredag flyger jag och sportchefen till Helsingfors. Måste i ärlighetens namn erkänna att jag knappt följt VM så här långt. Hann glutta nån minut på webben igår mot Tyskland. Resultaten i gruppspelet är såklart skrattretande, men så här är det ju t ex i utebandyns mästerskap också. Och nånstans måste man börja. Blåbärsnationerna behöver dessa matcher för att utvecklas. Tror att vi inom en tioårsperiod ser en helt annan utväxling hos just dessa sk. B-nationer.

*

Med time off från schemalagda träningar får man plötsligt tid till en annat. Som att ha en myspys med mina två prinsessor. De senaste kvällarna har vi hunnit med en massa skojsimojs efter hämtningar på dagis och fritids. Vi har bl a lagat goda middagar med efterföljande efterrätter som tjejerna fått bestämma själv (och som fått ta lite tid att tillaga också). Dessutom har vi julpyntat i kåken och gossat in oss under täcket på kvällarna och läst sagor eller tittat på film. Tror sånt här kallas visst för kvalitetstid i ”normala” familjer…

*

Stämningen i Parken igår när FC Köpenhamn avancerade i CL verkade vara sisådär halvhyfsad. Tänk om man hade kunnat vara där och smyga omkring och insupa atmosfär med en Tuborg i ena nypan och en pölse i den andra?

*

Skön massmördarblick man sitter inne med i denna artikel. Bör nog förklara att bilden tagits på en föreläsning vill jag minnas. Försöker nämligen aktivt lyssna in en fråga från en av åhörarna.

*

Å andra sidan har man otroligt världsliga problem. Blir nästan pinsamt medveten om det när jag läser nedan oerhört starka öppningsrader från Helga Karlsson blogg:

"Den 18 januari 2010 hade jag precis vaknat efter en veckas vinterutbildning i fjällen när min pappa ringde. Min lillasyster, Anna, hade fått hjärtstillestånd. På en bråkdel av en sekund vändes mitt liv upp och ner."


Med doft av plast,

Mika