RIP Balrog

Det kom inte som nån nyhet. Man var faktiskt förbered på det sen länge. De hade levt på lånad tid sen länge. Ändå känns det vemodigt och sorgset. En epok har gått i graven.



Jag pratar naturligtvis om Balrogs degradering. Botkyrkaklubben som under hela 90-talet fram till första halvan av 00-talet var en av innebandys verkliga powerhouses, trendsetters och stilikoner. Man var frontrunners för det där coola, häftiga och balla som kom att förknippas med både sporten och klubben. Minns bara själv hur tuffa jag tyckte balrogerna var i sina Nike-munderingar, sina fräcka målgester och sina kyliga moves på plan. Klubben prydde även omslaget till Buster, marknadsfördes i nationwide reklamkampanj för nån sportkedja och fick en fråga kallad efter sig Trivial Pursuit. Matcharrangemangen var också nåt i hästväg i såväl Albyhallen som sedermera i Eriksdalshallen. Många av spelarna blev dessutom mytomspunna levande legender som t ex Bruno Lundberg, Jonas ”Silen” Eriksson, Christian Hellström, Conny Svensson, Thomas ”Brolle” Brottman, Peter "Ludde" Lundin, Nicklas Lärnvåg för att nämna några.



Efter SM-guldet 2004 blev dock inget sig likt. Ekonomin var körd i botten. Organisationen var totalt urholkad. Interna stridigheter avlöpte varandra. Spelaromsättningen var enorm. Man genomförde en katastrofal sammanslagning med Södertälje. Därefter avskaffades all egen ungdomsverksamhet och sen outsoursaces damlaget till Djurgården. Morias gruva, dvs. Botkyrkahallen och basen för verksamheten, har dessutom gradvis förfallit. Klubben tappade snabbt både sin själ och sin trovärdighet även om man för två år sedan studsade tillbaka till ett oväntat SM-brons på herrsidan.



Det vore förmätet av mig att titulera mig som en s.k. äkta balroger (för då måste man ha tjänstgjort i sisådär sextioelva generationer), men jag är ändå oerhört stolt över att ha representerat oljemännen och den resan som vi gemensamt gjorde. Och det flyter fortfarande svartvitt blod i ådrorna.

Nu spekuleras det hejvilt om t ex en sammanslagning med Hammarby. Min önskan är dock att man ska hedra namnet Balrog genom att låta det få vila i frid för alltid...

Med doft av plast,

Mika


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0