Från Kyllaj till Jakan

Det var inte lätt att mana fram rätt mental inställning och energi inför matchen i går. Med en dryg halvtimme kvar till tekning ekade det ödsligt tomt i Jakans sporthall och tankarna tog en tillbaka till typ nådens år 1992 och nån träning vid Postens svinkalla lagerhallar nånstans i Årsta…

Det ramlade visserligen in lite publik allteftersom samtidigt som de i sekretariatet fick även i gång musiken i det sprakiga högtalarsystemet också. Min spontana känsla var dock att inramning inte direkt höll den klassen så att jag skulle ha använt mig av detta matcharrangemang i reklam- och PR-kampanj för att sälja sporten vidare…

Matchen i sig var en ganska hafsig historia där första perioden gick till oss. Mittenakten till spindlarna. I den sista blev det en målorgie där vi lyckades med bedriften att vända ett 2-4 underläge till seger med 6-4 de där klassiska sista tio minuterna.  Fascineras av att det så ofta blir så. Den stora behållningen var när Cap zorrade (!) in den sista baljan med sex sekunder kvar. Ibland har han handleder den där industribacken.

*

Denna förmiddag leker vi lördagsmorgon. Blev ju snuvad på den med tanke på att man skulle med fakirbåten såväl upp till Nynäshamn som tillbaka i går. Och vilken morgon detta är! Klarblå himmel, långfrulle, Vasaloppet. Fantastiskt!

*

Och hur ska vi utnyttja denna dag?
Träna på gymmet. Inomhus.
Spana på Endre vs Falun. Inomhus.
Kika på äldsta dotterns innebandyfajt. Inomhus.

Se där ja. Vi maximerar lungorna på vid gavel och tar in frisk halluft…

*

Nåja. I fredags var man i alla fall en riktig friluftsmänniska iklädd i underställ och allt. Då begav vi oss nämligen med jobbkollegorna ut till Kyllaj på norra Gotland för att prova på isjakt. Hela grejen med en tvåkilometersvandring över den hårdpackade tjocka isen till en ö med korvgrillning och varm choklad var en fullkomlig succé. Dessutom en mäktig naturupplevelse. Och som alltid undrar man varför man inte gör sånt oftare…



Vågade mig att segla isjakt (eller säger kanske man åka?). Vilken grej! På håll tyckte man inte att det gick så fort, men sittandes i den ca tjugo centimeter över isen i 80 knyck var det plötsligt lite skjuts i grejerna. När man sedan får kast från sida till sida och åker upp på bara två medar samtidigt som man kommer på att man inte riktigt vet hur man ska få stopp på ekipaget så är man långt ifrån kaxig. En viss oroväckande känsla av maktlöshet kombinerat med nollkontroll infinner sig i det läget kan jag lova…

*

Konstaterar till sist att…

…TT verkar återvända till SSL efter suddensegern vs Uppsala borta.
…Faluns damer ser slutspelsklara ut efter uddamålsvinsten vs Täby borta.
…Mullsjö lär greja fortsatt kontrakt i ligan efter trepoängaren vs Mora borta.


Med doft av plast,

Mika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0