Mika Packalén

Måste bara börja dagens alster med att tacka för de snälla kommentarerna och lyckönskningarna.

*

Därefter citerar vi Mr Ladies Love Cool James (LL Cool J):
“Don´t call it a comeback,
I´ve been here for years.”

*

Så. Med de orden - Let´s Go!

*

Landslaget!? Alltid ett hett ämne att diskutera. Vissa tycker si, andra så. Kan dock precis som många andra konstatera att det inte ser speciellt ljust ut för Team Sweden när man nu ska försöka erövra tillbaka bucklan från Finland - i Finland. Skador och tvivelaktig form hos väldigt många av de blågula nyckelspelarna oroar duktigt såklart. Flopparna så här långt är betydligt fler än flipparna. Vill dock fokusera på de sistnämnda och imponerats av följande trio i höst:
- Daniel Calebsson – komplett tvåvägsspelare med enormt hög lägsta nivå!
- Rasmus Sundstedt – majestetisk i sin offensivlusta!
- Linus Nordgren – vilken speed och initiativförmåga!

*

Fått frågan säkert hundratals gånger gällande hur jag ser på Kimmo Eskelinens medverkan. Svaret är lika givet som onyanserat:
I min värld är det självklart att en spelare med Kimmos rutin, ledaregenskaper och spetskompetens ska spela i ett svenskt landslag!
 
But, let´s just leave it at that.

*

Och nej, jag ska inte följa upp ovan med att tråka ut nån med att ta ut mitt eget lilla landslag. Kent Göransson har betalt för att göra just det och innan fajterna spelats så ska man inte heller lägga sig i förbundskaptenens arbete (detta är något jag lärde mig på nära håll av att studera Jan-Erik Vaara inför dam-VM ifjol). Däremot inser ju alla att det kommer att bli en jäkligt tuff uppgift att återerövra världsmästarbältet. Tufft som sagt, men också inspirerande och utmanande – om man nu går igång på sånt.

*

På tal om VM så ska det bli fantastiskt kul att få möjlighet att kika på finalspelet live på plats. Denna gång som ren turist och supporter. Jämte SM-finalerna så är ju det en form av en avkopplande happening. Som en firmafest med trevligt mingel för likasinnade.

*

Tycker faktiskt att såväl Dalen, Sirius och Linköping förtjänar cred. Dessa lag breddar toppen av SSL och gör att det inte är så förutsägbart att kora vinnare år ut och år in. Dessutom imponeras jag av Umelagets coach Håkan Wirtala. Helt klart en stark kandidat till titeln Årets Tränare.

*

Det här ruskigt kul såväl för Emma som för klubben! Hon har slitit för landslagsplatsen i många, många år och är väl värd chansen. Sen förvånas jag ju såklart över att när hon väl blir uttagen så sker det som center, dvs. en position hon inte spelat på över två sässar. Men Emma kommer att fixa det med den äran.

*

Nu är de ett gäng endreiter som håller toppinternationell nivå. Förutom Emma så representeras Gotland av Eva Didriksson, Liisa Kokkonen och Simone Berner till helgens EFT:ar (och när Camilla Wahlström är tillbaka så är ju även hon ett landslagsämne).

Lite annat läge var det för ett par år sedan… Just den tanken slog mig häromsistens när jag kikade på gotländskorna mot Örebro och Karlstad. Shit vad de har gått framåt! Nu vårdar man boll, har linjer i spelet, spelar på få tillslag, värderar rätt i röda zoner osv. Endre har idag ett mer utvecklat spel såväl tekniskt, taktiskt som fysiskt än de flesta andra elitserielag. Anledningarna till det är många. Spelarnas engagemang och lyhördhet, ledarnas kompetens, men också en välutformad plan som alla följer. Hårt jobb lönar sig heter det ju som bekant.

Och ändå hör man fortfarande andra lags ledare eller spelare uttala sig i termer som ”de spelar på chans” och ”de springer och köttar bara”. Blir lika full i skratt åt det varje gång.

*

Nu blev det ett sånt där långt innebandyinlägg. Det första, men garanterat inte det sista. Har du orkat dig igenom hela vägen hit utan att gilla sporten så får du höga femmor av mig.

*

Har karln verkligen inget annat vettigt i kolan frågar ni? Mm. Låt mig se… Nja… Näe, tror dessvärre inte det.

*

På tal om lokalpatriotism. På lördag är dags för ett av de största årliga evenemangen – Gotland Grand National. I fyra år har jag varit på väg att bevittna spektaklet, men aldrig kommit till skott. Siktet är inställt i år på nytt. Bara man kan önska sig en fin höstmorgon så…

*

Vi tackade basketdamerna i Visby Ladies (som hade fajt på vår träningstid och vann – grattis) för att vi kunde mosa på med underbart  härliga Cooperstyle-intervaller ute på svinkalla P18. Ikväll kan vi dock ta fram stören i Södervärn igen. Däremot ska en av Andreas Wahmans fysklassiker, ”Sjuan”, introduceras. Och om nån klagar över att det är för lite boll på träningarna så kan man ju alltid köra en ”Roffe Z”:
- För lite boll!? Jaha? Men då tar vi väl upp en boll då – och så springer vi!

*

Dagens livsexistensiella fråga:
Vad är jag stoltast över att ha åstadkommit i mitt liv?
Bit av en kaka. Mina chicks (L och M) och resan till SM-guldet med Balrog. Dessa saker ger mig energi och frambringar goa känslor.

How ´bout you?

*

Till sist. Till caps (hur stor måste man vara för att ha en sida på Wikipedia?) stora glädje så måste vi avsluta dagens osammanhängande babblande med att peka mot rubben.