Från dur till moll
Helgen som var till 90 % en helt suverän happening fick den sämsta tänkbara avslutningen. Torsken på söndagkvällen var verkligen en enorm smolk i bägaren. Fy fan, säger jag bara. Fått ånyo bevittna för min egen del hur otroligt mycket jag hatar att förlora. Eller rättare sagt, hur lite jag unnar andra att vinna… Som tur är hade jag mina prinsessor hos mig igår. Det betyder nämligen per automatik att det inte går att låsa in sig nere i jordkällaren efteråt hur mycket man än skulle vilja. Men mer om fajten senare.
*
Vi snabbspolar tillbaka till det skojiga. Min barndomskompis M var på besök tillsammans med sina kids. Vi hade inte setts på ett tag och då behövdes lite lucköppning och catching up till en början. Aktiviteter med barnen, trevliga promenader inne i Visby, bra käk, gott att dricka, skönt surr, hyfsat softa ungar och ruskigt många garv. Det rådde, helt enkelt, en bra och avslappnad vibe över Västra Skräddargården 3 under hela helgen.
Fredag- och lördagkvällen avslutades med ”spotifyande”. Det avnjöts en kavalkad av nostalgiska vax. Tydligaste tendens och ett återkommande tema var självklart vår gemensamma passion för 80- och 90-tals hårdrock. Varje låt har ju nästintill ett sammanflätat minne från våra glory moments back in the days…
M försökte förvisso smyga in Håkan Hellström lite då och då, men fick tvärnobben varje tillfälle. Vi var dock rörande överens om att Poisons Brett Michaels var nog kanske den snyggaste lead singern ever. Och att Skid Rows Sebastian Bach hade den bästa pipan. Samt att Pearl Jams Eddie Vedder var den coolaste. Dessutom lovade vi varandra på nytt att vi i vårt nästa liv kommer att reinkarneras till tungt dekadenta rock stars. Ungefär så här går alltid vårt tugg som följer ett givet mönster…
*
Tränade på jobbets gym i fredags. Upptäckte nåt riktigt nasty. Hänga upp jarlingarna utanpå såhär på kroken känns inte helt okej... 
*
Första hemmatorsken är ett faktum. Egentligen inte mycket att orda om. Vi gjorde för många misstag. Tog för många korkade utvisningar. Brände för många chanser. Och vaknade för sent. Gästerna uppträdde disciplinerat och konsekvent. Tog till vara på våra bjudningar. Agerade smartare. Och hade en storspelande sista utpost. Det brukar räcka långt. Så även igår. Grattis Järfälla och grattis Joel Weiss (stockholmarnas rekordunga coach)!
*
Cap blev dessutom risig i kistan mellan vår morgonträning och matchstart. En rutten spaghetti bolognese lär vara boven i dramat. Skyller inte förlusten på pastarätten på nåt sätt. Däremot hade vi såklart varit ett par klasser tyngre med en bombande Kimmo på högra blå…
Med doft av plast,
Mika
Skön bild :) Ni kommer igen... Micke och jag dyker upp och hejar på er på söndag.
